Foto: Martin Kristensen, illustrationer: Anders Q.

Efter att ha gått igenom ryggflygning och övergångar mellan mage och rygg är det dags för vår friflygarcoach Peter Nilsson att beskriva olika trackingtekniker. Här får du repetera magtracken, lära dig grunderna för ryggtracking och dessutom nosa på en flygstil som kallas för vinkelflygning.

I den här delen av friflygarskolan tar vi ett ordentligt kliv ut ur vindtunneln. För även om tunneln lämpar sig utmärkt för nästan all grundläggande teknikträning, så har vi här en aspekt av flygningen som är svår att öva medan man faller rakt ner. Tracking handlar om att ta sig framåt.

Som alla redan vet är tracking en flygteknik som är enormt viktig rent säkerhetsmässigt. En god trackingteknik ger oss möjlighet att snabbt förflytta oss bort från våra hoppkompisar utan att tappa allt för mycket höjd, så att vi har fritt omkring oss när det är dags att öppna skärmen.

Dessutom är tracking en rolig hoppform som kan förena maghoppare och friflygare i samma hopp. På senare år är det dessutom allt mer vanligt att man lär ut head down med utgångspunkt från tracking, en metod som Peter Nilsson gillar.

Men vi börjar med den grundläggande magtrackingen.

”Till att börja med är det viktigt att kunna tracka i en rät linje och veta vart man är på väg. Det är inget vidare om man ger full gas och tror att man rör sigframåt medan man i själva verket flyger i cirklar eller kanske är på väg mot en annan grupp med hoppare. När du tränar på tracking ska du berätta det när du kliver in i planet, för planeringens skull. Ni ska helst inte vara många grupper som trackar i samma lift om ni inte kan planera det på ett säkert sätt”, säger Peter Nilsson.

Den vanligaste planeringen av ett trackinghopp är att flyga 90 grader ut från finalriktningen och att träna på magtracking passar faktiskt väldigt bra i ensamhopp, eller i små grupper.

”Många tycker att de kan lära sig tracking genom att vara med på tiomanna sunset-hopp”, säger Peter, ”men det är inte någon bra idé.”

”Det vill ju till att man har koll på heading och hastighet och är såpass bekväm i sin track att man kan ha överblick och se sig omkring. Några av de farligaste hoppen jag har varit med om har varit just illa planerade trackinghopp, där brytet har gått fel. Eftersom hopparna ofta är utspridda både i nivå och hastighet framåt är det viktigt att bryta formationen i en solfjäderliknande form, med gott om höjd. Innan det är dags att dra måste man se sig om såväl framåt, bakåt, åt sidorna, ovanför och nedanför sig.”
 

Grundläggande magtracking

Börja med att repetera grunderna för en bra magtrack. Utgå ifrån en deltatrack där du i första skedet behåller svanken. Börja med att ha både armar och ben relativt brett isär och sträck på dem. Fötterna och händerna pekar bakåt och du börjar flyga framåt.

Än så länge är den här positionen ganska lätt att hålla. Nästa steg är att samla in armar och ben närmare kroppen.

Tänk dig att du ska bli så lång som möjligt. Sträck ut kroppen. Släpp svanken och lyft upp höfterna. När inte höften längre är din lägsta punkt måste du vara stark i fötterna och pressa ner dem mot fartvinden för att behålla kontrollen. Kraften du hittar i den här motrörelsen mot fartvinden är det som bär dig framåt i tracken. Samtidigt formar du överkroppen som om den låg på en stor luftbubbla som du ville hålla tag om.

För att få till en bra magtrack måste du vara spänd i kroppen. Slappnar du av händer det lätt att benen börjar gunga upp och ner och du tappar farten.
 

Ner i vinkel – nära headdown

När din grundläggande tracking är på plats kan du experimentera med överkroppens vinkel och känna efter vad som händer. Om du tänker dig att du ”gräverner” huvudet djupare ner mot marken genom att böja kroppen i höftleden men utan att tappa den sträckta trackingpositionen, kommer du att dyka neråt och framåt. Gå inte för djupt utan känn efter så att du fortfarande har kontakt med lårens översida mot fartvinden. Se till att ha ganska brett mellan knäna när du provar det här, så är det lättare att behålla stabiliteten.

När du har fått till din snabba, spända trackposition framåt på mage och vill tracka tillsammans med andra är det bra att kunna bromsa framåtfarten utan att lämna trackpositionen och gå tillbaka till ren magflygning (då sjunker du också ifrån dina kompisar). Ligg istället kvar med sträckta armar och ben men bredda avståndet mellan dem.

”Här börjar vi se likheterna med headdown-flygning”, säger Peter. ”Det är precis så vi gör för att hissa i headdown, vi brer ut armar och ben för att minska hastigheten i huvudets riktning. Och ju djupare du stoppar huvudet nedåt marken, desto mer påminner flygtekniken om head -down. När man tänker efter är faktiskt magtrack inget annat än en snabb bakåtåkning i headdown medan ryggtrack är en snabb framåtåkning i headdown!”

Om man börjar att lära sig headdown så här, med magtracking som utgångspunkt, tycker Peter att det blir säkrare än om man försöker ställa sig och falla med huvudet rätt ner redan från början.

Då har man redan övat upp en känsla för hur det känns att åka bakåt och framåt och kan åtgärda det ifall det behövs.
 

Ryggtracking

Börja som när du startade din magtrack – hitta en deltaposition, fast på rygg. Låt rumpan vara kroppens lägsta punkt och sträck armar och ben, ganska brett isär. Håll blicken rätt upp i himlen. Se till att höften inte hamnar för lågt här, har du nittio graders vinkel i höftleden är det för mycket.

För att sedan sätta mer fart på ryggtracken lutar du huvudet bakåt, öppnar bröstkorgen och samlar in armar och ben mot kroppen. Arbeta med starka fötter och vader mot fartvinden medan du lyfter upp höfterna för att få en bågformad position där du balanserar på samma luftbubbla som du hade under dig i magtracken. I en riktigt maxad ryggtrack med hög framåtfart bildar kroppen en båge med huvudet och fötterna som lägsta punkter medan höfterna pekar uppåt. Låt inte huvudet gå för långt bakåt och nedåt i bågformens riktning bara, då sjunker du igenom och tappar framåtfart.

Det kan bli lite visuellt förvirrande i den här positionen och det är svårare att se marken och hålla heading på rygg än på mage. När du tränar kan det vara bra att ha en kompis som trackar bra på mage och kan flyga ovanför och lite framför dig för att peka i rätt riktning.

Ta det försiktigt som nybliven ryggtrackare. Gör inte rollar mellan rygg- och magtracking i bryt innan du känner dig väldigt säker på vad du gör. I korthet kan det sägas att många ”tappar” rumpan och fötterna när de rollar. Det är viktigt att direkt efter övergången gräva ner fötterna i fartvinden och lyfta upp höfterna aggressivt så att du inte tappar framåtfarten och din flacka flygbana.

Bryt inte heller en formation genom att ryggtracka innan du verkligen behärskar tekniken. Träna i tvåmannagrupper till att börja med.

När du trackar befinner sig turbulensen över dig och dina trackande kompisar snett bakom och ovanför er, istället för rakt ovanför er som när ni faller rakt ner på mage. Tänk på det när ni flyger tillsammans.
 

Vinkelflygning på rygg

När du är bekväm i din ryggtrack kan du göra samma slags smygning ner till headdown som du gjorde från magtracken. Börja i en lugn track där du har lite bredd mellan armar och ben. Led rörelsen neråt genom att luta huvudet bakåt och öppna upp bröstkorgen fullt. Pressa armarna bakåt mot fartvinden och tänk dig att du ska hålla tag om en luftbubbla under ryggen.

När överkroppen sjunker ner i en något brantare vinkel är det dags att släppa pressen på axlar och armar lite. Tänk att det är dina lår som håller dig kvar i en trackande position. Hjälp till genom att ”gräva ner” hälarna och vaderna i fartvinden. Ju brantare vinkel du har på överkroppen desto mer får du böja knäna och släppa fram armarna framför kroppen för att behålla positionen.
 

Vinkelflygning, flocking ...

När du har lärt dig att behärska alla de här teknikerna: magtracking, ryggtracking och vinkelflygning både på rygg och mage, så har du en fantastisk verktygslåda för att ha hur kul som helst i luften.

Det som kallas vinkelflygning idag började med det som kallas ”flocking”. Då startade man i headdown och lät en av hopparna leda de övriga mellan olika flacka och branta lägen, bakåt, framåt och i svängar och cirklar. Sedan skapade några duktiga italienska friflygare något som de kallade ”atmonauti”, en flackare vinkelflygning.

”Det handlar så mycket om känsla och gränslös flygning, om rörelser i så många dimensioner. Och när tekniken sitter behöver man inte tänka, det bara händer instinktivt”, säger Peter. ”Det är helt enkelt något av det roligaste man kan göra i himlen.”

Kontakta oss

Adress
Sjöhagsvägen 2
721 32 Västerås

Telefon Kansliet
+46 21-414110

Kontaktperson vid olycka utomlands
Petter Alfsson-Thoor, kanslist och riksinstruktör
021-41 41 10
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Övriga presskontakter
Per - Olov Humla, Ordförande SFF
076-008 70 73
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
samt
Gunilla Sigurd, vice Ordförande
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
070-620 26 07

E-post
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Organisationsnummer
898200-2902
Bankgironummer
414-5512